Sagt om Ekenäs universitet – där inbördeskriget inte slutade 1918:

Författarna öser ur ett rikligt källmaterial. Kartor över kasernområdet, listor på livsmedel, statistik över avlidna, bristen på underkläder, avloppsvattnets avrinning och dess koppling till en seg malariaepidemi är exempel på information som Lindholm och Toivanen lyfter fram, som förtjänstfullt konkretiserar och levandegör det förflutna.

Freja Rudels, Åbo underrättelser 27.5.2023

Ett mycket välskrivet bokverk, där författarna tycks ha vänt på varje sten för att lyckas skapa en historia från insidan av Ekenäs tvångsarbetsinrättning under 1920-talet. … Lindholm och Toivanen lyckas på ett mycket behärskat och balanserat sätt skriva historien om Ekenäs tvångsarbetsinrättning.

Matias Kaihovirta, Hufvudstadsbladet 28.11.2022

Lindholm och Toivanen har skapat en enastående dokumentation fylld av informativa faktarutor och listor, samt spännande och levandegörande anekdoter ur fångarnas liv. Ett stort mervärde ger också de rikliga fotografierna, dokumenten och inte minst de många teckningar och målerier som beskriver verkligheten i fängelset. Skeendena i fånglägret sätts även i kontext till de historiska och politiska skeendena i landet, vilket gör verket inte bara till ett dokument över fängelset, utan också över ett decennium i Finlands historia.

Janne Wass. Ny tid 24.4.2023

”Vid Ekenäs universitet”, svarade Finlands Londonambassadör Eero A. Wuori då han på kort efter andra världskriget fick frågan var han hade studerat.

Tvångsarbetsinrättningen i Ekenäs blev på 1920-talet Finlands största fängelse. Efter den tragiska fånglägersommaren 1918, som lämnade efter sig Finlands största massgrav på åsen utanför dagens Nylands brigad, fylldes det politiska fängelset på 1920-talet av dömda kommunister. Här utvecklades så småningom en underjordisk kommunistisk högskola för blivande revolutionärer, som med hjälp av den exilkommunistiska ledningen i Moskva fortsatte klasskampen i olika former av motstånd mot fängelseledningen. För en del av ”studenterna” slutade karriären på topposter i den finländska statsledningen, som ambassadörer, fackledare eller ministrar; andra gick mot ett bittert slut i Stalins Gulag.

”Tammisaaren yliopisto” är ett begrepp i Finlands politiska historia, speciellt välkänt i vänsterkretsar. På det lokala planet i Ekenäs är namnet Ekenäs universitet ett helt okänt begrepp – och att Dragsvik var Finlands största fängelse på 1920- och 1930-talen är det få som känner till. Här slutade inte inbördeskriget 1918 – det fortsattes av de nya kommunistiska internerna som, dömda för politiska brott, förpassades hit bakom taggtrådsstängslet i Dragsvik under hela 1920-talet. I två repriser fick i stort sett hela yttervänsterns riksdagsgrupp inleda sina ”studier” här.

På basen av idoga käll- och arkivstudier öppnar historikerna Sture Lindholm och Cecilia Toivanen upp nya perspektiv på Finlands okända – delvis nedtystade – 1920-talshistoria och vittnar om republikens svåra första årtionde.

Källor som forskarna gått igenom är Ekenäs tvångsarbetsinrättnings arkivmaterial på Riksarkivet i Helsingfors och Tavastehus, liksom också Detektiva centralpolisen (EK-Valpos) arkiv och en del privata arkiv. I Finlands kommunistiska partis arkiv i Statliga ryska socialpolitiska arkivet i Moskva finns i hemlighet utsmugglade rapporter från Ekenäs till partiledningen i Sovjet, vilka erbjuder fascinerande inblickar i fängelseinternernas liv i Ekenäs. Därtill har författarna gått igenom tiotals tidigare publicerade memoarer av fångar samt det gedigna minnesmaterialet som finns deponerat på Folkets arkiv, Arbetararkivet samt Finska litteratursällskapets arkiv i Helsingfors.

Ekenäs universitet – där inbördeskriget inte slutade ger också en grundlig inrikespolitisk bakgrund till händelserna i fängelset. Boken skildrar den spända politiska stämningen i landet från och med inbördeskrigets slut 1918 fram till de så kallade kommunistlagarna 1930. Men boken behandlar också den skarpa inbördes kampen inom den kommunistiska rörelsen, huruvida man skulle följa Moskvas order eller inte. Den Moskvatrogna falangen leddes av Arvo “Poika” Tuominen, medan de så kallade “vacklarna” som ville utveckla en egen fristående finländsk kommunism hade sin viktigaste talesperson i Niilo Wälläri, sedermera legendarisk ordförande för Sjömansunionen, I den kampen kom Ekenäs att bli en huvudsaklig stridsplats, genom debatt som fördes i fångarnas egna underjordiska fängelsetidning Elämää yössä,

I boken får du läsa om bl.a.

• hur fånglägret 1918 omvandlas till ett regelrätt fängelse
• fängelseledningens svårigheter med vaktmanskapet
• hur Ekenäs fylldes av nya politiska fångar när 1918-års röda frigavs
• fångarnas olika maskningsaktioner och regelrätta motstånd
• spektakulära rymningar från Ekenäs
• hur fångarna organiserade ett kommunistiskt sovjetsystem i fängelset
• de hemliga kontakterna ut från och in till fängelset
• Detektiva centralpolisens mer eller mindre framgångsrika försök att bekämpa kommunisterna
• blodsdåd, intern mobbning och dödsolyckor
• vardagen i det politiska fängelset
• malaria och andra hälsogissel i Dragsvik
• den politiska propagandan i vänsterpressen som framställde Ekenäs som ett regelrätt tortyrcenter
• fångarnas hemliga tidning Elämää yössä
• kampen mellan de Moskvatrogna kommunisterna och de som ville bryta banden ditåt
• fångarnas ödesdigra hungerstrejk 1929
• vaktmanskapets disciplinproblem
• Lapporörelsens tillslag mot kommunisterna
• fängelset i Dragsvik som spegelbild av den finländska inrikespolitiken
• många fascinerande människoöden.

Boken har 288 sidor, har en utförlig apparat av källhänvisningar och är rikt illustrerad med en del aldrig tidigare publicerade autentiska bilder från fängelset och teckningar gjorda av internerna där.